Efter den riktigt fina inledningen på säsongen med mixstafetten och distansen i Östersund vaknade jag på sprintdagens morgon med en kliande näsa och hals. Insåg rätt snabbt att det inte skulle bli någon start för mig den  dagen. Det var inte värt att riskera något genom att köra den tävlingen men jag var riktigt ledsen för att inte kunna tävla. Särskilt när det var tävling på hemmaplan med nära och kära på plats för att heja och när formen varit så bra innan. Men det var bara att bita ihop och försöka kurera mig så fort som möjligt. Jag kände mig också bättre rätt snart och hoppet om att kunna åka med Hochfilzen på nästa världscup tändes. Jag åkte med till ner till Österrike och på onsdagen körde jag en upptakt för att känna på kroppen och även försöka väcka den till liv igen efter några dagar med ingen eller väldigt lite träning. Det kändes inte bra formmässigt, men det hade jag inte heller räknat med. Förhoppningen var att genom detta få kroppen på banan igen till sprinten på fredagen. Tyvärr mådde jag inte alls särskilt bra när det blev fredag. Jag mådde illa och hade riktigt svårt att få i mig någonting överhuvudtaget till varken frukost eller lunch. Fick än en gång ta det tråkiga beslutet att ställa in start. Till dagen efter var som tur illamåendet borta och jag kunde träna igen. Kroppen kändes ändå hyfsad så  Wolfgang fick veta att jag fanns till förfogande till söndagens stafett.

Jag fick köra stafetten och det på den andra sträckan. Linn gjorde en stabil instats på den första sträckan och jag fick gå ut tillsammans med några andra lag. Det underlättade mycket för mig att kunna gå med i rygg och inte behöva dra själv i den hårda vinden. Inne på skjutvallen får jag ner alla prickarna efter ett bra beslut att skruva ett par knäpp på dioptern. Precis som på det första varvet kan jag gå med i rygg och nu är vi fem lag tillsammans i tät in till stående. Det är blåsigt och jag tar god tid på mig, trycker inte av förrän jag är säker på att jag ska träffa. Det lönar sig och jag går ut som tvåa. Sista varvet blir riktigt slitigt och jag växlar till Mona på en tredje plats. Ska jag summera min sträcka så var åkningen lite bättre än vad jag hade förväntat mig med tanke på de hälsobekymmer jag haft och skyttet är jag riktigt riktigt nöjd med. Både med hur jag jobbade med skotten hela tiden, att jag träffade allt och att jag var med och agerade genom att skruva på det inledande skyttet.

Tillslut hamnade vi på en åttonde plats och då var det inte mycket upp till lagen framför. Det som ändå gladde mest med dagen var herrarnas stafett. De gjorde en superinsats i de svåra förhållandena och knep fjärdeplatsen. Det bästa resultatet för de på flera år och dessutom fixade de OS-kvalificeringen.

Säsongen 2017/2018 är igång och det med blandade känslor för mig. Superglad med mina två inledande lopp. Åkningen har verkligen fungerat bra och skyttet är på rätt väg. På den första tävlingen som var mixstafett fick jag den äran att köra första sträckan och med ett bra lopp trots två reservskott i stående var jag först att dunka ut Anna på den andra sträckan. Andra tävlingen var distans och jag är nöjd med mitt lopp även här. Skjutserien 1-1-1-0 är i min mening klart godkänd men någon bom för mycket om man ska slåss i den absoluta toppen. Det som var mest glädjande med loppet var åkningen. 12:e åktid är klart mycket bättre än något jag var i närheten av under hela den föregående säsongen. Med placering 25 är det dessutom mitt fjärde bästa resultat!

Tyvärr vaknade jag på morgonen inför sprinten med en lättare förkylning. Riktigt surt att inte kunna komma till start när jag haft sådan bra fart i spåret på racen innan. Det är dessutom riktigt tråkigt att inte få köra mer här på hemmaplan i Östersund när nära och kära dessutom är på plats för att kolla och heja. Men jag biter ihop och eftersom det känns lite bättre idag så har jag rätt stora förhoppningar på att vara tillbaka redan till tävlingarna nästa helg i Hochfilzen. Då kommer jag att vara riktigt taggad på att göra nya fina tävlingar.

När jag kom till Kontiolahti körde jag mitt första hårdare pass efter förkylningen i och med upptakten två dagar innan sprinten. Jag hade ingen superkänsla men jag kände mig väldigt sugen på att äntligen få tävla igen. Tyvärr blev sprinten ingen höjdare heller, att åkningen inte skulle vara på topp hade jag förväntat mig men skyttet var också det alldeles för dåligt. Med tre bom och tung åkning blev så klart ingen jaktstart för min del. Därför blev jag mycket glad när jag fick veta att jag trots allt skulle få köra singelmixstafetten på söndagen. Jag bildade lag med Torstein som är rutinerad på disciplinen och nervositeten kröp sig på när jag såg startlistan. På tävlingsdagen blåste det en del och lite ojämnt så jag behövde några extra serier på inskjutningen för att känna säker. Under tävlingen sedan fick jag göra två riktigt bra liggserier, båda två var snabba (22 och 23 sekunder) och dessutom med bra träffbild. Det känns riktigt skönt och det är någonting jag tar med mig. I stående var det lite stressat i den första serien och där behövde jag två reservskott. Till den andra stående tog jag någon sekund extra på mig och kunde sätta alla utan reservskott. Jag är riktigt nöjd med mina två sträckor och åkningen kändes bättre än på sprinten trots att den sista speeden saknades lite. Totalt slutade vi på en åttonde plats efter att Torstein tyvärr dragit på sig två straffrundor. Jag väljer dock att se det positiva i det hela att utan rundorna hade vi nog varit med och slagits om pallen.

Igår anlände vi till Oslo för den sista helgen med världscuptävlingar för det här året. Jag är riktigt sugen på att tävla och knyta ihop den internationella säsongen på ett bra sätt innan de avslutande SM-tävlingarna.

Jag lämnar Korea utan att ha startat i något lopp. Trots det känns den här resan långt ifrån bortkastad. Jag har fått veta hur det är med en så lång flygresa och känna på tidsomställningen på åtta timmar. Vilket jag tyckte gick bra. Jag upplevde att jag ställde om tiden nästan med en gång och sov bra alla nätter. Sedan har jag hunnit med att träna ganska många pass på både spåren och skjutvallen så jag vet precis hur det ser ut och hur vinden kan vända. Jag vet även hur det går till med hanteringen av bössan eftersom den är inlåst på stadion och den inte får förvaras på hotellrummet som annars är vanligt. Jag känner att jag har fått väldigt mycket med mig trots att det blev noll starter. Nu krävs det bara att jag jobbar hårt så jag får komma tillbaka nästa år!

Tyvärr har det inte riktigt förlöpt enligt plan sedan min ankomst till Sydkorea. Till en början gick det väldigt smidigt och jag tyckte att jag anpassade mig till tidsomställningen nästan med en gång och träningen gick som den skulle. Sedan vaknade jag för någon dag sedan och kände att det inte var som det skulle. Jag fick en förkylning som gjort att jag känt mig hängig och trött med täta bihålor och tillhörande rinnande näsa. Jag är fortfarande inte bra även om det nu känns som att det börjar krypa åt rätt håll. Det är tråkigt för jag hade verkligen sett fram emot tävlingarna här. Jag har redan tagit adjö av sprinten men det finns en pytteliten strimma hopp gällande stafetten. Annars får jag ladda om till de kommande tävlingarna i Kontiolahti och Oslo.

Den andra halvan av VM blev ungefär som den första. Jag slet med skyttet på de individuella loppen men stafetten var en ljusglimt. I jaktstarten hade jag problem med mitt liggande skytte och hamnade efter med en gång i och med det. Det var inte roligt och jag var väldigt besviken efteråt. Dagarna vi hade mellan jakten och distansen var jag väldigt fokuserad på att rätta till liggskyttet. Problemet som jag hade var att träffbilden förflyttades väldigt mycket i höjdled mellan inskjutning och tävling, något som i det här fallet berodde på högre puls under tävlingen. Jag lyckades lösa det problemet på ett bra sätt till distansen men tyvärr stämde då inte det stående skyttet. Än en gång var åkningen bra och mycket glädjande för mig att se var att jag hade kunnat ta medalj med fyra nollor. Tyvärr hade det krävts många "om" den dagen eftersom jag slutade på totalt 5 bom. För min del avslutades mästerskapet med damstafetten. Vi var väldigt laddade inför och ville verkligen få till det. Vi har haft känslan att vi haft lite stolpe ut på de tidigare stafetterna. Det var lite förändringar i laguppställningen mot för tidigare. Innan hade jag kört första sträckan men nu tog Mona hand om den och jag fick köra den andra. Alla gjorde fina insatser och Anna avslutade med ett taktiskt bra slutvarv och spurt som säkrade den efterlängtade sjätte platsen.

Nu har jag förflyttat mig till andra sidan jorden och befinner mig i Pyeongchang för att förbereda mig inför för-OS som körs här nästa helg. Det är spännande att se hur man reagerar på tidsskillnaden och att få uppleva en ny kultur

Sedan måste jag säga hur imponerad jag är av Elvira. I sin allra första start på en internationell tävling klämmer hon till med ett lopp som räcker till bronsmedalj på JVM! Jag är jätteglad för hennes skull och det är roligt att få följa hennes utveckling.

Sedan ankomsten till Hochfilzen har vi nu hunnit med två stycken tävlingsdagar, först mixstafett och sedan sprint. Mixstafetten var en okej insats av mig, jag var inte supernöjd med min sträcka men den var inte dålig heller. Två reservskott varav det i liggande strulade en del innan jag fick i det. Åkningen kändes stressig i början av loppet och då är det svårt att komma in i det ordentligt och ha krafter kvar till slutet. Som tur var gjorde mina lagkamrater riktigt fina sträckor och Fredrik kunde avsluta med en snygg spurt som säkrade sjätteplatsen. Topp-6 var målet och det är vi supernöjda med att ha fixat!

Igår körde vi sprint och jag var taggad på att få till det bättre än på stafetten. Jag öppnade lagom hårt i min mening och bommade ett skott i det liggande. Jag visste att det överlag i tävlingen var mycket bom så det var fanns mycket kvar att göra fortfarande. Ut på mitt andra varv kom jag ihop med Anna som var på sitt sista varv och vi kunde då åka tillsammans. På stående vet jag egentligen inte varför de två skotten smet ut, jag tyckte att jag var fokuserad. På det sista varvet kom Eckhoff och Gregorin som jag klarade av att gå i rygg med och sedan spurta förbi på slutet. Tre bom är riktigt besviken på men åkningen var den bästa jag presterat hittills den här säsongen. Jag var endast 39 sekunder efter Koukalova som var snabbast och det innebar 21:a åktid. Så inför morgondagens jaktstart tar jag med mig åkningen och vetskapen om vad jag behöver göra på skjutvallen. Det är tajt i listan och jag är sugen på att få till ett bra lopp!

Mycket glädjande kan jag nu presentera ett nytt samarbete jag har inlett. Det är med inga mindre än Berners! De är en av de största återförsäljarna i Sverige när det kommer till Volkswagen Group och har sin verksamhet precis som jag i Jämtland men även i Västernorrland. Jag är mycket nöjd med det bemötande jag har fått och även med min fina pärla som jag har hämtat ut där. Jag är nu en otroligt nöjd förare av en Golf Sportscombi 4Motion. Den perfekta bilen för mig helt enkelt! Rymlig utan att vara för stor, säker och inte minst sjukt snygg. Just nu saknas takbox men den kommer att åka på inom en snar framtid.

Jag gick in i den här dagen med inställningen att jag inte hade någonting att förlora och att jag fortsatt ville göra jobbet på skjutvallen. Jag åkte smart i spåret och släppte förbi de åkare som jag kände åkte för snabbt för mig idag för att kunna orka alla fem varven och ha krafter kvar på en slutrunda. Under tävlingen kände jag mig väldigt säker på skjutvallen men faktum var att inskjutningen inte alls var bra. Jag fick skjuta många serier innan jag fick ihop träffbilden. Under tävlingen tog jag skott för skott och hade en bra rytm och känsla. Jag tappade bara lite fokus på sista skottet och tyvärr smet det ut. Jag kan ändå inte vara missnöjd med 19 av 20 träff och ett avancemang till FEMTE plats. Det är helt sinnessjukt! 

Efter ett juluppehåll innehållandes en hel del träning är tävlandet nu äntligen igång igen. Och vilken start jag har fått på det nya året! Först fick jag till en riktigt bra förstasträcka på stafetten där jag växlade som tvåa och nu nytt personligt rekord placeringsmässigt individuellt. Jag lyckades med att slå min åttondeplats tack vare fullt skytte och fin åkning och kunde då åka in på en sjunde plats i dagens sprint. Jag var väldigt fokuserad och ville göra en bra prestation inför dagen. Jag gjorde verkligen jobbet på skjutvallen bra idag och då belönades jag också med fullt skytte. Efter att ha startat tävlingen ganska hårt fick jag verkligen jobba för varje meter på slutvarvet men kunde alltså väldigt trött och nöjd gå in som slutlig sjua idag. Inför och under loppet kom det en hel del snö vilket gjorde att det gick ganska tungt men vi hade som alltid väldigt fina skidor tack vare våra fantastiska vallare.