Jag fick köra stafetten och det på den andra sträckan. Linn gjorde en stabil instats på den första sträckan och jag fick gå ut tillsammans med några andra lag. Det underlättade mycket för mig att kunna gå med i rygg och inte behöva dra själv i den hårda vinden. Inne på skjutvallen får jag ner alla prickarna efter ett bra beslut att skruva ett par knäpp på dioptern. Precis som på det första varvet kan jag gå med i rygg och nu är vi fem lag tillsammans i tät in till stående. Det är blåsigt och jag tar god tid på mig, trycker inte av förrän jag är säker på att jag ska träffa. Det lönar sig och jag går ut som tvåa. Sista varvet blir riktigt slitigt och jag växlar till Mona på en tredje plats. Ska jag summera min sträcka så var åkningen lite bättre än vad jag hade förväntat mig med tanke på de hälsobekymmer jag haft och skyttet är jag riktigt riktigt nöjd med. Både med hur jag jobbade med skotten hela tiden, att jag träffade allt och att jag var med och agerade genom att skruva på det inledande skyttet.
Tillslut hamnade vi på en åttonde plats och då var det inte mycket upp till lagen framför. Det som ändå gladde mest med dagen var herrarnas stafett. De gjorde en superinsats i de svåra förhållandena och knep fjärdeplatsen. Det bästa resultatet för de på flera år och dessutom fixade de OS-kvalificeringen.