Nu är jag nyss hemkommen från Tyumen och Ryssland efter en inte helt smärtfri hemresa. Vi kom hem allihopa med nästan allt bagage i vilket fall. Mästerskapet avslutades med jaktstart och masstart. Till lördagens jaktstart hade jag inget strålande utgångsläge och målsättningen var att klättra tillräckligt i listan för att få köra den efterföljande masstarten. Snön hade torkat ur när det blåste vilket gjorde spåren hårda och fina, ett före som passar mig betydligt bättre än slask eller halvlöst. Här kom jag bättre till min rätt åkmässigt och trots fem varv i straffrundan lyckades jag gå i mål på en 22:a plats. Skönt att kunna vända åkningen från sprinten och dessutom precis kvala in till söndagens masstart. 

Med startnummer 29 av 30 fick jag alltså köra masstarten. Min kanske absoluta favoritdistans. Efter 1-0 i de liggande skyttena var jag faktiskt med tätklungan in till det första stående skyttet. Tyvärr lyckades jag inte hantera vindarna på något bra sätt och efter 3-2 tog jag mig in på en 13:e plats. Det fanns mycket positivt att hämta ur analyslistan idag. Bland annat tredje(!) bästa åktid och andra skyttetid. Dock är skyttetiden ingenting att skryta med när det blev så många rundor. Jag är jättenöjd med loppet om man bortser från ståskyttet. Det känns riktigt roligt att få vara med och köra om topplaceringarna och att jag definitivt har hängt med åkmässigt är sjukt kul. 

Tyvärr gick det inte som jag hade hoppats på gårdagens sprint. Eftersom åkningen kändes bra på single mixen så var det lite förvånande att den farten var som bortblåst på sprinten. Jag kämpade i vilket fall på det jag kunde och prestationen på skjutvallen var bättre med en bom. Just nu laddar jag för fullt inför morgondagens jaktstart, än finns det chanser att ta sig in och få köra masstart på söndag. Jag intalar mig själv att det kan svänga tillbaka lika fort till att åka bra igen som det svängde åt det här hållet.

Mer glädjande för min del men tråkigt för Bettans del (som inte är frisk) är att jag blivit inkallad till VM-truppen. Dock är jag reserv på hemmaplan i Östersund men jag ser det som något positivt att möjligheten till att få åka till Oslo fortfarande finns där samtidigt som jag tycker att det är rätt tjejer som  kommer att åka dit.

Idag gjorde jag min premiär i EM-sammanhang och det med min första start i en single-mixstafett. Eftersom det här var första gången jag tävlade mot det här motståndet och det i en för mig ny gren hade jag inga större förväntningar eller mål med loppet i förhand. Jag visste dock att jag och Tobias Arwidson kunde vara med högt upp om vi gjorde det bra. Jag är nöjd med min prestation även om fyra reservskott på fyra skytten är lite för mycket i min värld. Åkningen kändes rätt bra också, jag tyckte att jag hängde med bra med de andra tjejerna. Vi slutade på en fjärde plats men var med och slogs om medaljerna ända in till slutet. Det är i mitt tycke en riktigt rolig tävlingsform som passar mig rätt bra, jag hoppas på att få köra fler sådana här tävlingar framöver!

Imorgon kör vi igen och då är det sprint som står på programmet. Med startnummer 1 är det jag som lägger ribban för loppet. Spännande att få gå ut först av alla! Start 11.00 svensk tid och sänds på Eurosport1.

Igår kom vi fram väldigt sent lokal tid hit till Tyumen och idag har vi bland annat tränat ett pass på stadion och varit på invigning. Stadion, skjutvallen och spåren är riktigt fina. Stadion är stor och maffig och spåren är breda och stenhårda. Det ska nog bli riktigt bra tävlingar här. Hotellet vi bor på ligger en bit från stadion så vi får åka en stund med buss för att komma fram.

Invigningen idag var faktiskt över förväntan, oftast brukar invigningar av det här slaget bestå till stor del av några gubbar som står och pratar i en halv evighet och sedan något halvtaskigt uppträdande. Den här var dock inte som de brukar vara utan lite kortare tal och sedan en bra show med många duktiga dansare bland annat.

Igår var jag med och spelade in ett avsnitt av skidskyttepodden där jag var med som gäst. Det var riktigt roligt och vi hann prata om många olika saker. Jag har dock inte vågat mig på att själv lyssna på avsnittet ännu, jag är fortfarande inte helt bekväm med att höra min egen röst... Jag rekommenderar er verkligen att gå in och lyssna och är ni inte lika trogna lyssnare som jag är så finns det många fler intressanta avsnitt. Det är ett riktigt roligt initiativ av Simon och Sebastian.

Här kan ni lyssna på avsnittet där jag medverkar.

Efter hemkomsten fick jag en vilodag här i Östersund innan träningen drog igång igen. Rätt mycket träning med fokus på grund har det varit hittills för att nu snart dra ner på mängden och höja intensiteten igen. Nästa tävling för mig närmar sig och mycket glädjande är jag en av de som ska få åka ner till Ryssland på EM för seniorer. Det ska bli spännande tävlingar och de i tuffare konkurrens än tidigare.

Mästerskapet nere i Rumänien avslutades med stafett på tisdagen. Som tur var hade vi en dag vila mellan jaktstarten och stafetten. Tidigare har man hört folk prata om hur det kan vara svårt att ladda om efter ett bra resultat men jag har inte riktigt förstått vad som menas då. Nu förstår jag, efter sprinten och jakten hade jag inte mycket energi kvar. Som tur var hade lite krafter kommit tillbaka till stafetten.

Anna körde förstasträckan och gjorde det riktigt bra liksom Sofia på andra så jag fick gå ut på min sträcka i princip i tät. Första varvet låg jag med i gruppen för att spara lite energi. Kommer in på liggande och känner mig säker när jag fäller prickarna på dryga 22 sekunder. Tack vare det går jag ut i ensam ledning på andra varvet. I det stående skyttet var benen lite skakiga och jag tvingades till att använda två reservskott. Ut på sista varvet hade jag sju sekunder till norskan Tandrevold. Jag visste att hon är åkstark och med min trötta kropp hade jag inte mycket att svara med när hon kom ikapp. Det slutade med ett silver som jag är nöjd med. Vi visste innan loppet att vi var stora medaljfavoriter och att alla klarar av att hålla ihop sina lopp tycker jag är starkt.

När vi sedan landade i Östersund på onsdagkvällen väntade en hel del människor på att få ta emot och gratta oss. Häftigt att vi blir så uppmärksammade! Armarna räckte knappt till för alla blommor som jag fick.