Sitter nu återigen på Arlanda och denna gång för att flyga hem från några mysiga dagar i Skanör hos Jespers mamma. Där nere har vi mest tagit det lugnt men det har även hunnits med minigolf, riktig golf och lite träning för min del. Jag började träna som smått sista dagen nere i Ruhpolding och borde nu vara fit for fight att hänga på originalprogrammet igen från imorgon.

​Sista dagen på lägret kom även Fischer förbi med pjäxor till vintern och lite andra saker, alltid lika kul med nya grejer!

Efter några tuffa dagar här på lägret har kroppen nu sagt ifrån och jag är inne på min andra dag i sjukstugan. Jag kände under intervallpasset på torsdagen att kroppen inte alls var som den skulle och avbröt då passet efter tre intervaller. Tanken var att vi skulle köra 8x8min A3 uppför, ett riktigt hårt pass, men efter att ha försökt få upp pulsen och kämpat mot stumheten i kroppen bestämde jag och Wolfgang att det var bäst att avbryta. Jag vilade den eftermiddagen men förkylningen kom trots det som ett brev på posten dagen efter. Jag vaknade med en torr hals och täpp näsa. Riktigt tråkigt att bli sjuk och särskilt på läger. Det finns inte särskilt mycket att göra förutom att vila, dricka och försöka att få tiden att gå. Har därför avverkat några timmar med tysk TV och serier på datorn.

För att inte missa att berätta det och för att ta saker och ting i rätt ordning så var nationaldagen en trevlig dag. Inte bara för att solen sken i Östersund men även för att jag tillsammans med Anna och Sofia blev uppmärksammade av Östersunds kommun på Jamtli för våra medaljer på JVM. Det är alltid roligt när saker som man gör eller har gjort påverkar andra. Det vi fick var en låda med massa läckerheter från trakten.

Nu har även besked kommit från SOK gällande det jag var ner till Bosön på deras selektion och väldigt mycket glädjande kom jag in i topp- och talangprogrammet! Det var inte alls särskilt väntat men inte desto mindre roligt för det. Det betyder oerhört mycket att få deras stöd, förutom lite ekonomiskt så får jag nu möjlighet att utnyttja alla deras resurser för att underlätta min satsning mot världseliten och så småningom ta medaljer på mästerskap.

Sedan var det ju det här med flygstrejken. Egentligen skulle vi ha åkt ned till Ruhpolding på söndagen men vårt flyg mellan Arlanda och Frankfurt blev inställt. Istället fick vi åka till Trondheim söndag em för att sedan flyga därifrån-Oslo-Berlin-Salzburg. När vi landat i Salzburg och fått ordning på alla saker bytte vi direkt om (på flygplatsens parkering!) och drog till en backe i närheten där vi körde tröskelintervaller uppför. Det var en rejäl start på det här lägret det.

Veckan började med submax- och maxtest på bandet på Vintersportcentrum här i stan. Det är tester som vi genomför varje vår och höst för att se hur man ligger till syreupptagningsmässigt men även bestämma pulszoner som stämmer överens med laktatnivåerna i blodet. Det här testet var väl ingen höjdare direkt, men samtidigt är det tufft att jämföra mot det test jag gjorde i höstas som var riktigt bra och lite bättre än förra våren var det allt.

Idag satt jag 5 timmar på cykelsadeln och hade sällskap av Anna. Med fikapaus var det inga problem att genomföra passet på ett bra sätt. Östersundssolen tog mer än väntat och jag har nu bättrat på cykelbrännan sedan Cypern. Viloeftermiddagen blev inte särskilt vilsam när jag och Jesper fick tillträde till den lägenhet vi nu ska bo tillsammans i, hade fotografering på skjutvallen och därefter ett skyttepass. Det känns verkligen jätteroligt att vi nu ska bli sambos på riktigt.