Nu har jag tillbringat några dagar här i Muonio och för första gången jag är här så finns det ingen natursnö. Men som tur är så har de fina konstsnöspår som verkligen håller måttet. Det är härligt att få vara på snö igen och nu kommer nog kylan hit på riktigt snart. Nästa vecka visar de ner mot tjugo minusgrader. Vi får hoppas att det inte blir riktigt så kallt.

Efter middagen ikväll ska vi åka iväg till stället där militärlaget bor och fika för att fira Frida som fyller år imorgon. Det ska bli roligt att hänga lite med dem. Imorgon är det vilodag på programmet.

Helgen har spenderats på Bosön i Stockholm för att närvara vid Youth Olympic Camp som SOK arragerar. Det har varit en helg med fullt upp hela tiden men det har samtidigt varit roligt och lärorikt. Vi har blandat fysiska tester med rörlighetstester och föreläsningar. Den mest intressanta föreläsningen i mitt tycke var den med Jonas Jacobsson. Han är verkligen duktig och har tagit ett enormt antal medaljer genom åren. Tidigt imorgon bitti går flyget mot Finland och snön.

Imorse när jag vaknade och kikade ut genom fönstret såg jag en vacker syn, det var vitt ute! Det var inte särskilt mycket snö och det dröjde inte länge innan den hade smält bort, men det var ändå snö. Åh, jag längtar verkligen till att få åka skidor! Det ska bli så roligt.


Just nu laddar jag inför morgondagens Coopertest (3000m på bana), det ska bli intressant att se hur det går. Jag brukar gilla just det här testet men nu har jag inte tränat så mycket sedan det förra lägret för att jag känt mig lite sliten. Förhoppningsvis har jag vilat mig i form!

Igår påbörjade jag en veckas lång kostregistrering. Det innebär att jag väger allt jag stoppar i mig och för in det i ett program som räknar ut hur mycket och vad jag äter. Jag har även ett typ av armband på mig som registrerar hur mycket energi jag gör av med. Det är väl lite krångligt att jag måste väga allt men det är ju för min egen vinnings skull jag gör det. Så nu följer vågen mig vart jag än går!


Sprang en sväng i morse i det trista och gråa vädret, det var lite deprimerande då jag vet att det idag har snöat hemma i Piteå. Som tur är så är det inte länge kvar tills även jag får träffa på snön på nära håll. Jag kan inte säga att jag inte längtar till Muonio-lägret!

Vi har kommit tillbaka till Sollefteå efter höstens andra Ruhpolding-läger, och vilket bra läger det blev sen! Jag har verkligen förstått vitsen med att åka dit i oktober. Vi bytte några få plusgrader och en hel del regn mot sommarvärme och solsken. Det var verkligen härligt att vara där nere och det tog emot lite att åka hem. Det som är positivt är att det inte alls är länge kvar tills vi står på snö!


Sedan hemkomsten har jag hunnit med styrketester, historiaprov och en del slappande. Det har varit skönt att ta det lugnt ett tag och nu laddar jag inför nästa helg som ska spenderas på Bosön i Stockholm innan det där iväg till Muonio. Styrketesterna gick ungefär som förväntat, endast ett pers och det i brutalbänken. Jag har det här året kört lite annorlunda styrketräning jämfört med tidigare, fokuserat mer på stabilitet än "råstyrka" vilket jag är övertygad om kommer ge resultat.

Det har varit lite dåligt med uppdateringar här under detta läger. Jag skyller det på att appen som jag brukar använda på telefonen för att skriva inlägg inte har fungerat. :)


Nu de senaste dagarna har det varit väldigt lugnt med bland annat en vilodag. Vilodagen hade vi besök av Petra Lundström som jobbar på RF (Riksidrottsförbundet) som idrottsnutritionist. Hon pratade om hur vi ska äta för att få i oss tillräckligt och vad man oftast gör för fel när det gäller kosten. På kvällen lagade vi mat med henne efter ett av hennes recept. Det blev en riktigt god trerättersmiddag.


Igår kom dessutom LEKI på besök och delade ut lite presenter. Alltid lika kul att få nya grejer!

Då var vi återigen på plats i Ruhpolding för ännu ett tufft läger. Och vilken start det blev sen då. Första träningsdagen var igår och vi började direkt med ett hårt intervallpass. Det tuffa passet plus att jag hade lite onormalt hög puls (beror nog bland annat på resan dagen innan) gjorde att det blev en hel del tid i A3-pulszonen. A3 innebär intervall eller tävlingspuls. Efter passets slut visade klockan att det skulle ta 4 dagar och 15 timmar (!) för mig att återhämta mig från det passet. Självklart är det inte klockan som bestämmer och vi körde totalt 4 timmar och 35 minuter igår och även idag tränar vi på som vanligt.