JVM-guld x2

De här två dagarna har varit många gånger bättre än jag någonsin kunnat drömma om. För medalj på JVM har jag drömt om och vetat att det finns möjlighet till om jag gör en bra prestation. Men att jag nu sitter här med två guldmedaljer är bara helt otroligt.

Inför sprinten igår var jag riktigt nervös. Jag hade en bra känsla inför loppet fastän distansen från två dagar innan minst sagt satt kvar i benen. Jag sköt fullt i ligg och fick höra att jag var bra med åkmässigt. I stående var jag aldrig nervös utan fick ta om det sista skottet på grund av att benen började darra. På sista varvet fick jag tider men att det skulle bli så tight på slutet visste jag inte. Det sista varvet öppnade jag hårt och hoppades på att jag skulle få krafter jag inte visste att jag hade. Det brukar man ju höra om att folk får när de kör för guld. Jaja, det räckte till att jag skulle knipa guldet med 0,6s marginal. Att sedan Anna tog bronset känns helt fantastiskt! Att vi två får dela pallen känns så bra.

Inför dagens jaktstart var jag mycket mindre nervös än inför sprinten, jag kände att jag inte hade något att förlora. Idag hade jag inte kroppen för att kunna åka fort. I och med det visste jag att jag var tvungen att skjuta bra för att hålla mig kvar på topplaceringarna. Helt plötsligt hade jag skjutit ned alla tjugo prickar och passerat mållinjen först. Jag var lugn, säker och inte alls nervös på skjutvallen. Första gången jag skjuter fyra nollor på tävling, verkligen rätt dag att göra det på!

Jag fattar nog inte riktigt vad jag lyckats med än. Jag är sjukt tacksam för alla gratulationer och folk som bryr sig. Det känns stort att beröra andra. Jag är så glad för att laget här gläds med mina framgångar. Vi är verkligen ett grymt gäng!

Lena Häcki, jag och Anna efter sprinten.

Lena Häcki, jag och Chloé Chevalier från dagens jaktstart. Foton från biathlonworld.com