Mästerskapet nere i Rumänien avslutades med stafett på tisdagen. Som tur var hade vi en dag vila mellan jaktstarten och stafetten. Tidigare har man hört folk prata om hur det kan vara svårt att ladda om efter ett bra resultat men jag har inte riktigt förstått vad som menas då. Nu förstår jag, efter sprinten och jakten hade jag inte mycket energi kvar. Som tur var hade lite krafter kommit tillbaka till stafetten.
Anna körde förstasträckan och gjorde det riktigt bra liksom Sofia på andra så jag fick gå ut på min sträcka i princip i tät. Första varvet låg jag med i gruppen för att spara lite energi. Kommer in på liggande och känner mig säker när jag fäller prickarna på dryga 22 sekunder. Tack vare det går jag ut i ensam ledning på andra varvet. I det stående skyttet var benen lite skakiga och jag tvingades till att använda två reservskott. Ut på sista varvet hade jag sju sekunder till norskan Tandrevold. Jag visste att hon är åkstark och med min trötta kropp hade jag inte mycket att svara med när hon kom ikapp. Det slutade med ett silver som jag är nöjd med. Vi visste innan loppet att vi var stora medaljfavoriter och att alla klarar av att hålla ihop sina lopp tycker jag är starkt.
När vi sedan landade i Östersund på onsdagkvällen väntade en hel del människor på att få ta emot och gratta oss. Häftigt att vi blir så uppmärksammade! Armarna räckte knappt till för alla blommor som jag fick.
Anna körde förstasträckan och gjorde det riktigt bra liksom Sofia på andra så jag fick gå ut på min sträcka i princip i tät. Första varvet låg jag med i gruppen för att spara lite energi. Kommer in på liggande och känner mig säker när jag fäller prickarna på dryga 22 sekunder. Tack vare det går jag ut i ensam ledning på andra varvet. I det stående skyttet var benen lite skakiga och jag tvingades till att använda två reservskott. Ut på sista varvet hade jag sju sekunder till norskan Tandrevold. Jag visste att hon är åkstark och med min trötta kropp hade jag inte mycket att svara med när hon kom ikapp. Det slutade med ett silver som jag är nöjd med. Vi visste innan loppet att vi var stora medaljfavoriter och att alla klarar av att hålla ihop sina lopp tycker jag är starkt.
När vi sedan landade i Östersund på onsdagkvällen väntade en hel del människor på att få ta emot och gratta oss. Häftigt att vi blir så uppmärksammade! Armarna räckte knappt till för alla blommor som jag fick.
